En lirare som kund
Det ringde en person, han hade en vän som ville komma till min ateljé och se på mina målningar. Nej, det går inte, svarade jag! När jag ska ha en utställning så vill jag inte ta emot besökare i ateljén och jag vill inte sälja målningar som jag planerat in i en utställning. Tyvärr så är jag väl inte någon telefonperson, jag har fått höra att jag låter väldigt bestämd och kortfattad i vissa telefonsamtal men själv tycker jag bara att jag är tydlig med mina svar :) Personen la på men ringde strax upp igen, samma sak, nej, jag tar inte emot besök nu för att jag ska ha en utställning i Gbg om några dagar. Ni får komma dit sa jag och la på igen. Det tog några minuter så ringde det igen, -min kompis vill se dina tavlor men kan inte komma på din utställning, han är bara i Sverige ett par dagar, därför vill han se din konst just nu. Ok, nu svarade jag ja....men...dem fick inte bryta min utställning genom att köpa med sig en målning, jag skulle ju hänga en bra utställning! Någon timma senare ringde det igen, -hej, mitt namn är Fredrik Ljungberg....Jag blev tyst i telefon. Ha ha, visst, tänkte jag, mig lurar ni inte. dem som känner mig vet att jag tycker om att busa och lura kompisar och bekanta. Nu försöker någon lura mig :) Hallå...är du kvar frågar telefonrösten? Ja, jag är kvar! Vad vill du? Jag vill bara ha färdbeskrivningen till din ateljé, för vi åker från Ullevi nu. Ok, ja ja, jag beskrev vägen ut mot Nääs Fabriker i Tollered där jag då hade min ateljé. Ring när ni kommit fram så möter jag er på parkeringen. Telefonen ringde senare och jag gick ner för att möta dem, men va f-n, det var ju inte någon kompis till mig..Det var Fredrik Ljungberg och en till som jag inte kommer ihåg namnet på. Välkomna, vi ska in i det huset sa jag och visade dem vägen till min ateljé i fabriken. Fredrik var en mycket trevlig besökare och visade sig vara väldigt intresserad av min konst. Han fastnade för en stor målning som gick mycket i rött, gult och orange med lite turkost ljus. Motivet var en kvinna, en modell som jag målat av för att hon var speciell, hennes ljusa hår var mycket långt, det nådde ner till hennes knäveck. Får jag köpa den frågade Fredrik? Jag sa ju att jag inte kan skiljas från någon målning nu sa jag. Men kan jag reservera den? Då kan du ju ha med den på din utställning, så hämtar vi den efter utställningens slut. Ok, han fick reservera den och målningen var med som såld på utställningen. De båda personerna lämnade ateljén och de tackade flera gånger att de fick komma till ateljén. Jag gick senare på dagen ner till kafét och där frågade en tjej var Fredrik Ljungberg hos dig i dag? Hmm, d va la han... :)
Efter utställningen kom Fredriks far och hämtade målningen, den skulle till London. Var tavlan hänger i dag, 10 - 12 år senare vet jag inte men det blev en kul upplevelse för mig eftersom jag tyckte att Fredrik Ljungberg var en mycket bra fotbollsspelare och även en trevlig person :)
Det var en liten historia, om en av alla dem spännande och för mig intressanta kunder som jag haft genom åren :)