Utställningar på Öland
Öland
På 1980-talet och in i början av 90-talet så åkte jag under 7-8 år varje vår till Öland för att vara för mig själv och måla ensam med naturen. En stor ateljé utan väggar som gav mig stor tillredställelse.
Men första året jag var där så var vi en grupp som åkte tillsammans. Vi hyrde då ett stort vitt hus på södra delen av ön. På den tiden så målade jag ganska så naturtroget. Det var ofta stenar och vatten, hav och livet däromkring.
En dag när jag satt vid vattenbrynet och målade blöta stenar som jag såg som naturens egna upplagda stilleben fick jag uppleva en händelse. Jag råkade titta upp från mitt motivval, upp över horisonten, där kom ett stort antal fåglar. Det vackra var att alla fåglar följde den första fågeln. Det var ingen rak linje med dessa fåglar. När den första fågeln svängde eller sjönk ner lite mot horisonten så följde de bakomvarande efter så att det skapade en levande linje på himmelen. Det var ett mycket stort antal fåglar som bildade ett flygande, svävande band framför mig över havet där jag satt och målade. Denna upplevelse blev så stark att jag sedan hade med detta svävande "band" på flera av mina målningar som efter hand mer drog över mot det surrealistiska en det naturlistika. Det är många som undrat just över detta och sagt, -ja, målningen är väl bra men varför har han målat till det där strecket på himmelen? Men för mig var "strecket" det viktigaste och det fick mig att föda fram flera fågelstrecksmålningar men det var bara jag som visste att det var fåglar.
Året efter så ville jag tillbaka men nu ville jag vara där själv. Jag åkte på känsla utan bilkarta eller förplanering av vägval men jag hittade rätt och känslan när kag åkte över bron från Kalmar till Öland var härlig. Det var som att jag lämnade problemen kvar på fastlandet och fick en inre frid när jag kom över på andra sidan. Där åkte jag till Borgholm och hyrde ett litet rum på övervåningen i ett gammalt hus ganska centralt. Det var en mycket brant trappa som mer liknade en stege upp till mitt lilla rum. Där levde jag billigt och hade tillgång till en kokplatta där jag kunde värma min mat.
På dagrna gick jag omkring med en ryggsäck fylld av teckningsblock, kol, kritor, färger och några smörgåsar och en mindre flaska rött vin. Under armen bar jag den duk som skulle avbilda just den dagen. Jag vandrade omkring tills jag fastnade för en plats och där satt jag sedan resten av dagen och målade, tog paus, åt och drack för att sedan måla vidare. Målningen blev oftast klar till 70-75%.
När jag sent på dagen gick tillbaka till mitt rum var det alltid lika spännande att se duken som nu var i en ny miljö. Jag tog ner en spegel eller en tavla som de hade i rummet för att hänga upp min pågående målning. Där hängde den så jag kunde studera den under tiden jag värmde mat för att äta med ett glas vin. Hela tiden studerande vad jag målat under dagen. Sedan målade jag oftast klart målningen på kvällen för att sedan påbörja samma process dagen därpå på en ny upptäcktsresa. Så här höll det på tills jag fått ihop ett antal målningar.
Sedan åkte jag hem för att förbereda inför kommande utställning på Öland, i juli eller augusti. I juli månad var det mest svenska besökare men ställde man ut i augusti så fick man även en hel del utländska besökare, framför allt var det tyskar under denna månad.
De första åren var det samlingsutställningar i Borgholm. De senare åren hyrde jag ett ställe i Byxelkrok på norra Öland för att ställa ut bl.a. det jag målat på ön tidigare på våren. Oftast ingick det en husvagn där jag eller familjen då kunde bo i, under utställningsperioden.
Oftast så skrev en eller ett par tidningar om utställningen. Jag tryckte upp affischer och kort inför varje utställning. Korten skickade jag ut till de som handlat eller visat intresse från de tidigare utställningarna. Jag delade även ut dem på caféer, restauranter, och på pubar. Jag la dem även på turistinformationen på hotell och satte dem på bilarnas framruta. Affischerna satte jag upp på alla de anslagstavlor som jag hittade. Ibland kunde de nämna det på någon lokalradio.
En gång kommer jag ihåg att Radio Kalmar hade slagit upp ett tält i Borgholm där de hade direktsändning inför publik. Jag var där och de läste upp om min kommande utställning men den stora händelsen var att Roxette var där och det skulle göras en intervju med dem, Per Gessle och Marie Fredriksson. Jag frågade Per om han ville komma till min utställning men han sa att jag skulle fråga Marie istället för hon hade mer intresse av konst. jag han aldrig fråga Marie för efter intervjun sprang Per och Marie åt var sitt håll, antagligen för att kunna ta sig till sitt hotell.
Hur som helst så var mina utställningar på Öland lärorika för mig på flera plan. Jag hade ofta mycket besökare pga. att jag försökt att sprida information om min utställning med alla trycksaker, radio m.m.